Teater/Fakta/Recensioner

Häxorna – När drevet går Humlescenen 2 feb 2018

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/haxor-nar-drevet-gar

SÅ VILL JAG BLI. På Humlescenen fredag 21 april kl 19.00.
Ur Barometern

STENJÄTTEN DN recension:

GÖTHE o KARL GERHARD Recension i Sydsvensken:
https://www.sydsvenskan.se/2017-03-01/vart-ar-vi-pa-vag

OFÖRHAPPANDES Recension i Dalademokraten;
http://www.dalademokraten.se/noje/ronny-erikssons-nya-forestallning-far-premiar-i-dalarna

OFÖRHAPPANDES Recension i Norrbottenskuriren
http://www.kuriren.nu/kultur/ronny-eriksson-aktuell-med-ny-turn-9003599.aspx

———————————————————————————————————————

RESANDEBLOD – Recension Falköpings Tidning:
http://www.falkopingstidning.se/article/resandeblod-berorde-publiken/

————————————————————————————————————————–

Alice – Konsten att flytta en mamma – Recensioner
12998570_10207376430902627_2808835257339146673_n_0

Filmklipp ur; Alice

http://scenkonstportalen.riksteatern.se/produktion/2909
————————————————————————————————————————–

LUCREZIA BORGIA
Recension i Kvällsposten:
http://www.expressen.se/kvp/noje/missa-inte-vacker-och-fullandad-forestallning/
Recension i Kristianstadsbladet:
http://www.kristianstadsbladet.se/kultur-o-noje/en-frojd-for-ogat-och-sang-av-hog-klass/

————————————————————————————————————

Denna grupp fyllde Humletorkans kafe´ med publik den 3 september 2016

Bitar av OweCollNedan en videolänk av föreställningen hämtad från Riksteaterns Scenkonstportal:

v=i3oUhttps://www.youtube.com/watch?FIRwscE

T.W.A.T HipHop.

På Humlescenen fredag 22 april
———————————————————————————————————-

Klipp från Valborg i Lund 2015
https://www.youtube.com/watch?v=YXDVdA76lWI

Bilderna är hämtade från T.W.A.T:s Facebooksida.

https://www.facebook.com/T-W-A-T-782620951814509/?ref=bookmarks

————————————————————————————————————-

HÖSTSONATEN

Höstsonaten bild beskurenEn bearbetad nytolkning av Ingmar Bergmans ”Höstsonaten”

Se Video nedan:

http://scenkonstportalen.riksteatern.se/produktion/2787

————————————————————————————————————-

SITARAHA – STJÄRNORNA  HUMLESCENEN 13 MARS KL 16.00

Videoklipp om produktionen:
http://scenkonstportalen.riksteatern.se/produktion/3050
https://www.youtube.com/embed/iBIO7jppHvI

Recension av Maria Edström Sveriges Radio

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5829897&playaudio=4911449

Afghanska kvinnor är ett slags gisslan i spelet om makten i sitt land, någonting sånt tänker jag när jag bänkar mig inför denna stillsamma världspremiär.

En liten scen, en skådespelare, enkel rekvisita; ett lakan, en färgglad sjal, en gyllene skål – men också högar med böcker och papper. Halima ska stenas för att ha blivit våldtagen av sin styvson på 2000-talet, Gul Begum har förlorat sin familj i kriget 1892 och Sara lever i 1980-talets inbördeskrig.

Monirah Hashemi fyller scenen direkt och låter dessa tre historier om tre olika kvinnor tvinnas runt varandra, sexuella övergrepp på lakanet, men kärleksfull flirt bakom den vackra sjalen och så krigets sorger och förlusten när sjalen blir ett dött knyte.

Man skulle kunna kalla det här ett slags vittnesteater, titelns ”stjärnor” är dessa kvinnors berättelser som trots allt kan lysa upp den mörka himlapällen, Afghanistans mörka historia. Och Hashemi förenar otroligt vackert och uttrycksfullt pjäsens olika nivåer, det traditionella livets sånger, danser och åtbörder med just behovet, ja, ärendet att teckna ner och fylla alla dessa scenens pappersark och böcker – att dokumentera denna kvinnohistoria.

Men Hashemi förenar också något lustfyllt och levande, hennes pishpo-dans är helt magnifik – allt är inte bara smärta och förtryck och själva föreställningens skönhet och styrka säjer också något om den afghanska kvinnans identitet.

Under samtalet efter föreställningen får Monirah Hashemi frågan om det finns några goda, några bra män överhuvudtaget i Afghanistan. Hon ler och säjer nästan ömt: Ja, det är klart att det finns det.

———————————————————————————————————-

Tage är 84 år gammal och bor på ett äldreboende. En dag bryts det invanda vardagsmönstret när han inte längre väcks av Eva-Britt, utan Yasmina. Hon står där, insvept i sjal och ögonblickligen inlindad i Tages främlingsfientlighet.

Mellan drömmar om seglatser och minnen från en svunnen tid gör Tage sitt bästa för att köra bort Yasmina. När han inte lyssnar på den gamla 30-talsschlagern ”La Paloma” häver han ur sig både anklagelser och öknamn. Men det hjälper inte hur han än försöker. Yasmina stannar och lindrar hans plågor, står ut med hans gnäll och oförskämdheter, stillar hans vrede och oro. Långsamt byggs en relation upp och muren mellan dem monteras så sakteliga ner.

RECENSION UR JÖNKÖPINGSPOSTEN 2015-11-08

Tankeställare med skratt och gråt

 Nyskrivna ”La Paloma” var en publiksuccé redan före premiären. Mycket välförtjänt, anser Rikard Flyckt, och skriver att den som ser pjäsen bjuds på skratt, gråt och en tankeställare. Samt feel good-känsla när den är som bäst.

Föreställning ”La Paloma”
Manus: Olof Willgren
Regi: Mikaela Ramel
Scenografi: Martin Eriksson
Skådespelare: Hans Mosesson, Vera Veljovic
Urpremiär. Spelas i Spira t.o.m. 15 december samt på turné

84-årige Tage sitter på hemmet och är förfärlig. Det enda hopp han ser är att få dö, och i väntan på det spyr han ur sig rasistiska åsikter, Palmehat och människoförakt. Han tycks oförmögen att se kopplingen mellan sitt förflutna som frånvarande far och nuet där barnen roffar åt sig och aldrig hälsar på.

Yasmin är flykting från Irak, har kommit till Sverige med sin man och sina tre döttrar och jobbar som vårdbiträde. Hon är starkt förankrad i sin muslimska tro, och vill samtidigt förstå det land hon har hamnat i. Hon har en ängels tålamod, men också stark integritet och förmåga att bita ifrån.

När Yasmin en dag stegar in i Tages rum istället för den vanliga Eva-Britt uppstår kulturkrock, men också en utgångspunkt för något helt annat.

I en tid när strömmarna av nyanlända trotsar alla tidigare kända nivåer, samtidigt som rasism och främlingsfientlighet breder ut sig, är det här naturligtvis ett mycket angeläget tema att diskutera: Hur stora eller små är egentligen skillnaderna mellan människor, vad händer när det oväntade mötet uppstår och skakar om de till synes låsta positionerna?

Vi fruktar det okända, men när det en dag kommer nära upphör det att vara främmande och vi får se vad det verkligen är – något helt annat.

Det här får pjäsens Tage och Yasmin båda ta till sig, från sina respektive utgångspunkter. När hon för honom blir en människa istället för resultatet av ett fördomsfullt teoribygge, och när hennes förståelse för vad som skapat den griniga gamla gubben får en chans att öka, kan de mötas.

Det finns en egentlig invändning att rikta mot ”La Paloma”, och det är att pjäsen släpper greppet om Tages rasism. I början är den plågsamt tydlig, han pratar om araber och muslimer som om Yasmin inte alls var en närvarande människa i rummet, han är totalt kompromisslös.
I takt med att de båda vinner varandras vänskap försvinner det där, men kanske är vändningen enbart riktad just mot Yasmin; om han verkligen ändrat uppfattning i grunden förblir oklart.

Ovisshet kan ibland vara en styrka, men här kan jag inte helt släppa känslan att Olof Willgrens manus låter det vara öppet eftersom det blir för komplicerat att ta hand om frågan.
Men sedan får det vara färdiginvänt. ”La Paloma” är nämligen feel good-teater av absolut toppklass.
Här finns alltså ett budskap, men också väl tecknade personer och situationer, en effektivt enkel scenografi och ett helt briljant skådespeleri.
Gästande Hans Mosesson skildrar Tages gradvisa borttynande med stor skärpa, inte minst i mimik och kroppsspråk. Hösten 2015 i Spira är annars i hög grad Vera Veljovics. Hennes skeva polis var behållningen i den klena farsen ”Vad betjänten såg”. I ”La Paloma” får hon chans att plocka fram betydligt fler nyanser ur sitt skådespelarregister.
Samspelet mellan Veljovic och Mosesson är underbart att skåda. Det innehåller tajming, tonträff och en stark förmåga att skildra hela skalan i Yasmins och Tages utveckling från främlingskap till vänskap.

Här finns mycket att glädjas åt. Inte minst den respekt som båda personerna skildras med. Det finns en del potentiella fallgropar – som Yasmins ”invandrarsvenska” och Tages problem med kroppskontrollen – men allt skildras med sådan värme att det aldrig slår över i till exempel lyteskomik.
Den som ska se ”La Paloma” har några tankeställare, mycket skratt och en del gråt att se fram emot.
De stående ovationerna har väl aldrig varit så omedelbara i Spira, och biljettförsäljningen har redan slagit i taket. Dags att sätta in extraföreställningar – för både publikens och teaterhusets skull.

Rikard Flyckt
————————————————————————————————————-

Inför Don Giovanni föreställningen på Humlescenen 1 oktober 2015

En av de medverkande är Noora Karuluoma (Donna Anna i Operan), bosatt i Sölvesborg
En artikel ur BLT 22 maj 2015 finns här:
Noora

 

 

 

 

 

 

——————————————————————-
EN KÖR FÖR ALLA Caroline af Ugglas kommer på Humlescenen Söndag 19 April

En kör för alla http://carolineafugglas.se/videos/#prettyPhoto/1/

Caroline af Ugglas

 

 

Föreställningen ”Alla heter Allan” gick på Humlescenen den 4 februari 2015

Alla-heter-Allan-foto-ArturoHernandez-1024x666

 

 

 

 

 

Recension i Göteborgsposten 2015-01-16
(Spola fram till 36 minuter in i filmklippet nedan, så finns ett 12 minuter långt filmklipp av Alla heter Allan)
Arecensionhttp://www.gp.se/kulturnoje/2.276/1.2301934-alla-heter-allan-folkteatern Riksteaterns Utbudsevent 31 aug 2014 http://bambuser.com/v/4889277